jenniferanneliemaria

Letar mig tillbaka till första gångerna man drack. Det fanns så många nya känslor att upptäcka, något man aldrig varit med om förut. Glädjen blev starkare och jag bara älskade det. Jag älskade hur jag, om än bara för några timmar, fick chansen till att verkligen vara lycklig. Det blev lite som en räddning från livet och jag såg alltid fram emot nästa gång. I början var det inte för mycket, körde samma nivå som alla andra och mådde grymt mycket bättre än vad jag gjorde annars. Att bara kunna släppa loss och våga vara sig själv var underbart.

Jag älskade det bara mer och mer, ruset var det bästa jag hade varit med om och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag hade tappat tron på att allt skulle bli bra men när jag drack var det något i mig som lös upp. För en gångs skull mådde jag bra.
Snart ville jag ha mer, det räckte inte längre med det jag och tjejerna köpte tillsammans. Däremot var jag bra på att dölja det. Ja var noga med att alltid fylla upp deras vinglas innan mitt eget och jag drack mig aldrig berusad innan jag såg att dom andra var det. Efteråt tog det däremot inte lång tid innan jag gick in på toaletten, satte på kranen och öppnade burkarna jag hade i väskan. Jag var rädd över att någon skulle komma på mig så jag skyndade mig allt vad jag kunde. Ibland drack jag så fort att jag spydde emellan men det spelade ingen roll. Det viktigaste var att komma därifrån. Jag hade upptäckt ett sätt att komma bort från verkligheten och ingenting var bättre än det.




Nu sitter jag och tittar tillbaka, älskar mina vänner mer och mer för varje dag. Uppskattar det dom gjort för mig så enormt, undra om jag hade gjort samma sak? Det finns så mycket att berätta, jag måste bara hitta inspirationen till att börja. Jag har insett att det måste få ett slut och ni får följa mig på vägen. Ni får ta del av glädjen jag kommer känna när jag lyckas och av misstagen jag vet kommer att ske. Jag vill inte tillbringa mitt liv genom att be om förlåtelse, jag vill inte såra er längre.