jenniferanneliemaria

Precis hemkommen från Lundstedts och några timmars fikande med oh en hel drös härliga människor - har saknat dem!
Men nu är jag hemma och ska packa det sista till veckan i göteborg. Längtar till helgen som innebär firande för mig med tjejerna. För första gången på vad som känns som en evighet ska jag dessutom göra debut på dansgolvet igen, love!

Hörs ikväll, puss o kärlek

godmorgon godmorgon, lyckades med att vakna fem över nio i morse när jag började kvar över.. bra där! I all stress glömde jag ta på mig BH, tog första bästa kläder som låg på golvet som senare visade sig ha massa kaffefläckar, håret kunde lätt misstolkas för ett smörpaket och sminket lös med sin frånvaro. Hur som helst, jag kom i alla fall bara två minuter för sent!

Nu har jag varit inne hos grannen och käkat frukost.. snacka om att hon måste förlora pengar på mig. Minns inte när jag senast åt frukost hemma, blir bjuden i stort sett varje dag. Och även om jag käkar hemma går jag in till henne efter några timmar och äter lite till. Jag vet inte.. men om det är någon dag jag eller hon inte hinner ses så saknar jag det, haha. Nämnde jag att hon är 74 år? ;p



Ska försöka ta tag i mitt rum nu..

grymt trött.. skriver lite längre imorgon, ska dessutom upp tidigt till engelskan och charma till mig mitt VG!

godnatt, sov gott - vakna torrt v

- vilket sammanträffande.
Tjejen jag försökt få tag på i evigheter hörde av sig idag och nästa fredag ska jag sätta in nytt hår..

är det bra med er? jag vet inte.. lutar åt att jag spolar ner tabletterna i toaletten eftersom de inte verkar funka längre. jag har inte ens något att skriva.. som en berg-och dalbana som aldrig stannar.

.. kan låta som ett ganska oseriöst inlägg det där under och jag önskar att det vore det. Men sanningen är att det är precis så det är, nästan lite tragiskt.


Men det började för några år sen när jag hade ställt in min hjärna på att ingen någonsin skulle tycka om mig. Då började jag fokusera på mitt utseende till max. Det var det enda - enligt mig - jag hade. Till slut blev det något enormt överdrivet, samtidigt som jag kände att jag var tvungen. Inte för att någon annan någonsin sa det, det satt helt enkelt i mina tankar. I gymnasiet hände det att jag gick hem om bara håret blivit lite självlockigt efter att jag plattat det på morgonen. Jag gick (går) och tror aldrig jag har gjort, ut på krogen med samma kläder två gånger. Inte ens om det handlar om flera månaders mellanrum. Ni hänger nog med på hur mycket pengar det är.. pengar som jag egentligen inte har. När jag går utanför dörren med höga klackar och det kanske har lossnat lite lite färg kan jag inte tänka på annat och ännu värre - har jag fel tröja på morgonen och sedan längre fram under dagen upptäcker att den inte var så snygg kan jag inte tänka på annat, det är helt omöjligt att fokusera på lektionerna. Har jag missat att noppra (noppa?) ögonbrynen tittar jag inte upp från marken om jag är ute bland folk.

Ni börjar fatta grejen va? Och där har ni det där med mitt hår. Har jag inte löshår i finns det i stort sett ingen chans i världen att jag umgås med andra än mina allra bästa vänner. Sen den dagen jag tog ur det senaste, runt den 13e september har jag sagt nej till i stort alla som frågat om vi kan göra något. Jag veeet det, det är helt sjukt. Och jag vill inte ha det så, jag vill vara nöjd med det naturliga men det är som något innuti mig säger åt mig att jag måste vara helt perfekt uppifrån och ner.

äh, det går nog över någon gång. nu ska jag ställa mig framför spegeln igen och må dåligt över att jag måste till skolan och se ut så här!

.. gick upp halv sex idag för att kika på datorkunskapen som jag har prov på om några timmar. Klockrent nog drabbades jag dock av dålig hårdag, inte lägligt på det här med pluggningen.. Ni vet när man står flera timmar och håller på och trixar och trots det ser det precis likadant ut som när man började? Eller ahh, jag vet inte om ni är likadana. Jag behöver i alla fall mitt löshår nu för dagens I-lands problem är mer än vad jag klarar av.. Kanske borde satsa på pusch-up alá bomber för att försöka dra blickarna dit i stället..

Nu vet jag till 90 att ni förmodligen inte ser det jag ser men tro mig, i mina ögon är det illa. Kolsvart har det också blivit efter en misslyckat färgning hemma igår. Doock, tur i oturen - första gången jag färgade det blev det helt rött, som TUR var hade vi en hårfärg till hemma.



Nu kommer det säkert gå dåligt på provet också bara för att.. Det här med löshår borde vara gratis, precis som tamponger.. Det hela resulterar ju i att jag inte går ut och träffar folk vilket i sin tur gör att jag tappar hela mitt sociala liv, blir eneremit, köper ett hus någonstans långt upp i skogen och får psykiska men för resten av livet vilket i sin tur kostar staten en himla massa pengar

ahh jo, lite för ytligt för mitt eget bästa är jag nog men kan inte hjälpa det

.. förälskad i låten.

hemma från skolan, fick lite gladare besked på svenskan om att ett mvg inte är allt för långt bort.. det blir så otroligt mycket lättare om man tycker något är roligt. Ska bara käka lite innan jag fortsätter på en hel hög inlämningar, men som sagt.. best motivation is a smile

Sitter och räcker ut tungan åt mig själv i spegeln, har tagit bort min tungpiercing och känner mig tom, som jag älskade den där lilla saken! Men, hade 20-års gräns på den (fråga mig inte varför, dags att inta vuxenstilen kanske?) och nu är det bara tre veckor kvar så den fick plockas bort.

Nu är maten färdig så vi hörs lite senare.. ska hem till Jesper om några timmar och kika film men efter det är jag tillbaka.

Puss o kärlek

.. 4,5 poäng från VG på engelskaprovet, hade jag kommit ihåg fem glosor till så hade det varit ett  90 % fixat slutbetyg - nu får vi kämpa vidare och se till att få till det i slut ändan i alla fall på något sätt.

Hur ser livet ut för er? Jag borde egentligen vara stressad med tanke på mycket skolarbete det faktiskt är men jag känner mig lite som skalman - sova lite, äta lite, plugga lite, det löööseer sig..
Ska strax inta matten med mina superskillade kunskaper så vi hörs ikväll igen!
puss o kärlek

Hemma från Göteborg, lönen har trillat in och mina efterlängtade snyggoörhängen har kommit på posten!

Morning sunshines..!

sitter på jobbet och ska lära mig bokföring - "den enda verifikation som avser eget kapital i aktiebolag och som tas in i den löpande bokföringen är de stämmoprotokoll där föregående års vinst balanseras och utdelningen fastställs" fattar ni något eller är det bara jag som är helt lost?

.. men kan ju i alla fall börja med ett hej v

Motivationen kom tillbaka efter en liten stund och nu är jag snart färdig med pluggandet för idag. Håller på att skriva en svenskanovell och är bara slutet som är svårt att få till. Det här är inte tråkig pluggning utan inspirerande och roligt, jag älskar att skriva. Ett drömjobb hade varit att bli författare. Tänk att köpa en lägenhet någonstans i Frankrike, sitta på balkongen och titta ut över solnedgången med ett block i ena handen och ett glas vin i andra.. Meeen, i stället lämnar vi in texten till Åke på Komvux! But hey, u gotta have dreams right?

Helgen är över och imorgon väntar några timmars jobb innan resan mot Mariestad tar fart igen. Sista veckan i skolan innan lovet också, oh så jag längtar!

Ni får ta hand om er tills imorgon då vi säkert hörs igen.
Love

hey babes.

Josefin, old klassis, räddar min kväll. Sex är ämnet och vips är man tillbaka till den där fnittrande fjortonåringen med röda kinder. Inte träffat tjejen sen i februari, VAR TAR TIDEN VÄGEN? Upp på min kom-ihåg-lista, träffajosefinfin! När jag tänker efter, vad jag saknar alla! Vill bara krama om mina tjejer och aldrig släppa. Men november blir en bra månad, jag fyller 20 och det blir firande upp och ner flera helger i sträck. STOR kärlek på det! Sen, det här vet jag inte om jag får säga egentligen men nu gör jag det ändå - min babe kommer hem också! Får bli ett hjärta på det v Livet flyter helt enkelt.

Ser fram emot att gå ut med alla mina fina men drickandet lockar mig inte speciellt, känns ruggigt bra.. I början trodde jag aldrig jag skulle fixa det men det går verkligen framåt. Vissa dagar är det fortfarande jobbigt men för det mesta är det bara en slags illamåendekänsla över det hela. Jag vill bara gå ut och dansa, DET saknar jag!

Hur som helst, nu ska jag fnittra vidare ett tag med Josefin innan sängen får ta över. Ta hand om er, puss&kärlek

Ni såg linnet nedanför? Ser inte så rockigt ut med BH under så köpte en sån där man klistrar på men nope, funkar inte.

Klistret funkar inte alls, sitter och trycker fast den allt jag kan och vadslagning på att mina boobies är platta som pannkakor innan dagen är slut eller att de hoppar fram mitt framför en gammal gubbe på tåget.

Nu börjar mitt grymma morgonhumör ge med sig, lider lite med dem som tvingas spendera mornarna med mig!
Hur som helst (måste hitta ett nytt ord för grymt och hur som helst, utslitna) nu sk jag iväg och göra prov, lookin´like this!

Hade helt allvarligt hellre skjutit mig i foten än att va uppe nu..

Tar tillbaka creddet, hade tydligen engelskaredovisning klockan nio imorses och ahh, ni ser väl själva vilken tid jag skrev inlägget under?

Lägger mig i sängen, får sällskap av en liten fluffig sak som börjar snarka inom två minuter, försöker röra mig lite diskret så han ska fatta vinken om att vara tyst - ganska stort begärt av en hund när man tänker efter. Lägger mig på rygg, mage, sidan. Sträcker ut ben och armar åt alla håll, kommer på miljontals saker att skriva om i bloggen och vill upp och skriva på en gång. Säger till mig själv att jag inte får gå upp utan måste sova. Går upp iallafall och röker en cigg fast jag redan har rökt så mycket att jag mår illa. Går och lägger mig igen, kollar mobilen så alarmet verkligen är ställt. Räknar timmarna tills jag ska gå upp - sex, fem, fyra, tre. Funderar på att strunta i att sova men vet att jag måste, i alla fall lite. Somnar till slut, försover mig två till tre timmar. Lovar mig själv att gå och lägga mig tidigt nästa kväll.

ahhhhhhhhhh, försöker igen - godnatt!

Nu får ni helt enkelt inte lämna mig för har samlat upp massa fantasi till saker att skriva om!
Hörs imorgon, puss&godnatt

Goodnight sunshines!

Finns ni fortfarande kvar där ute? Sorry to let u down.. Det här med att börja plugga igen var visst tuffare än vad jag trodde. Samtidigt har jag bara några månader kvar och lika bra att köra gärnet det sista så man får ut något av det. Men häng kvar, jag ska bättra mig!

I helgen stannade jag hemma i Mariestad för en gångs skull, snacka om härligt. Firade lördagen med trerätters på Mangos med fina tjejer. Jag slutar aldrig glädjas över att ha dessa underbara personer i mitt liv. Fredagen bjöd på Idol och grillat tillsammans med mamma, lika underbar hon så sammanfattat var helgen bra!

Tatueringen har ni flesta redan sett va? Lägger in en bild utifall någon missat. Ser verkligen fram emot att göra klart den. Något jag upptäckt de senaste dagarna dock, är att näsan sitter precis på benet vid skuldran vilket resulterar i att den blir helt ENORM när jag sträcker ut armen!

Hursom, tröjan ut och in och en glad Bobban!

Jag kände mig lycklig när jag tänkte på döden. Jag kände en slags kontroll, ville jag göra slut på det så kunde jag. Jag hade helt enkelt ett val och det gav mig ro. På kvällarna när det blivit mörkt kunde jag gå ut och leta upp ställen där jag hade kunnat hänga mig om jag velat. Det var viktigt att det var mörkt, hade jag hängt mig hade jag gjort det på natten när ingen var vaken. Jag funderade på lyktstolpar men jag hittade inget svar på hur jag skulle komma upp dit. Ena stunden undrade jag vad mamma skulle laga för middag, andra stunden funderade jag på hur många piller man skulle behöva ta utan risk för att misslyckas. Grillat? Eller flera burkar? Livet blandades med döden och jag log.




Den 14e februari var det alla hjärtans dag. Kärlekens dag, dagen då man ska ge varandra röda rosor. Min dag var röd, min dag var lycklig. Jag fick ingen ros men jag var lycklig ändå. Jag minns knappt någonting. Jag minns att jag ligger under bordet i vardagsrummet och letar efter en telefon som på något sätt hamnat under soffan. Jag mår så illa men jag måste ha tag i telefonen. Några personer var värda att säga hejdå till. Jag sa aldrig hejdå, jag berättade bara hur mycket jag tyckte om dem. Jag ville inte att någon skulle förstå men jag ville skänka lite sista kärlek, det var ju trots alla hjärtans dag. Jag minns inte vilka jag ringde, jag minns inte exakt vad jag sa. Jag tror att det går någon timma, sen sitter jag vid spisen. En folköl står på kanten och jag ser hur cigarett efter cigarett blir till aska. Jag har fortarande på mig samma kläder jag hade på jobbet, en blå skjorta med pressbyråns logga och ett par för stora byxor. När blodet träffade kläderna frös jag. Som när man går med en tunn jacka på sig och tyget nuddar huden. Jag känner inte direkt någonting. Jag är inte nervös, jag är inte rädd. Det känns helt enkelt som om jag bestämt mig för vad som helst. Jag hade lika gärna kunnat bestämma mig för att gå och lägga mig men nu hade jag bestämt mig för att dö. Jag skrattar men jag är egentligen inte glad utan det är som en galnings skratt. Som om det inte vore jag. Hur lång tid skulle det ta? Jag tar i och njuter av hur huden öppnar sig. Hur det bara rinner ur mig och samlas runt mig på golvet.
När ambulansen kommer skrattar jag så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det hela är så komiskt, jag måste ringa min bästa vän och berätta vad jag har gjort. Jag skrattar så jag knappt får fram några ord. Men det är inte jag som skrattar, det är någon annan. Jag känner mig som exorcisten, som om någon annan tagit över.

Kilade upp med David redan halv fem imorse, golvvärme och tända ljus gjorde morgonen till en fin stund. Somnade som en liten björnunge ner till Helsinborg så timmarna flög iväg litegranna. Var framme redan vid halvnio så spenderade flera timmar med att fika, satt ute i solen i bara tshirt och njöt. Underbart väder! Sen är det då förbannat sexigt med skånska så det gjorde det hela lite bättre.

Satte mig i stolen, hjärtat slog lite fortare än vanligt och andningen var inte heller på G. Väl med nålarna i ryggen fick jag slappna av, var nästan en lite go känsla över det hela. Men, sen gick tiden och det var helt SINNES vad ont det gjorde. Efter grymt långa tre och en halv timma var jag äntligen färdig och fick kolla mig i spegeln. Jag vet inte vad jag ska säga, det är sjukt. DEN är sjuk. Jag är nog lite förälskad

Ikväll kommer David som guld nog hänger med som sällskap till tatueringen imorgon. Nu har jag äntligen bestämt mig och jag är bara sådär bubblande, förväntansfullt nervös. Kommer bli lite guld det med helt enkelt.

Ni som inte hängt med, det är ett porträtt av Bob Marley jag ska göra. Kanske en av de mest inspirerande människor som funnits. Han inte bara sa vad han tyckte utan han levde och kämpade för det han brann för i hela sitt liv. När man lyssnar på hans musik är det som om man förflyttas till en helt annan plats. Det är inte bara öronen som lyssnar utan det är som om man blir ett med tonerna. Hela kroppen fylls av något jag inte kan förklara, det är en grym känsla. Ni som inte redan gjort det, ta er tid att lyssna på hans texter på riktigt och lyssna till hans budskap, det är en vettig människa vi snackar om.

Till det här med rökat som jag vet att jag kommer få förklara mig om både en och två gånger. Jag kan lika gärna säga det nu, jag är varken för eller emot. Han rökte bland annat för att finna inspiration till sina texter och för att hans tro sa att det var ett sätt att komma närmare gud. För mig spelar det ingen roll. Anledningen till min tatuering är hans budskap, det han trodde på och det han kämpade för. För mig är han inte en symbol för ganja, för mig är han en symbol för styrka.


Life is one big road with lots of signs. So when you riding through the ruts, don't complicate your mind. Flee from hate, mischief and jealousy. Don´t bury your thoughts, put your vision to reality. Wake up and live. / B.M

Jag är ledsen men det står verkligen helt still, hoppas ni stannar kvar tills fantasin dyker upp igen!
<3

Nu är jag här igen, vad som hände med mitt bloggstopp är och förblir ett mysterium..

Jag har lust att göra något galet. Sätta mig längst upp på frihetsgudinnan och titta ut över new york, hoppa fallskärm, ta extasy, vad som helst. Bara .. något utöver det vanliga. Släppa skolan och jobbet och bara leva.

Ah, ni fattar vad jag snackar om, jag är uttråkad.

Det var lite märkligt det som hände häromdagen, det kom så fort allting på något sätt. Oförberedd helt enkelt.
Men, nu har jag tagit en varvanerdag och är på gång igen. Man måste kunna vända ett misslyckande till en lärdom och det är om något jag lärt mig i livet. Så bara därför ler vi lite idag, tar nya tag och ger oss fan på att klara det en gång till. Mycket kan man säga om mig men jag är inte den som ger upp. Det spelar ingen roll hur djupt jag sjunkit eller hur länge jag stannat där nere, upp tar jag mig varenda gång!

PUSS

Vissa saker vill jag bara inte berätta, men så tänker jag en stund och bestämmer mig för att göra det ändå. För att kunna gå tillbaka om några år och känna mig stolt över att ha tagit mig vidare. Jag vet att jag kommer vara bra snart, det är bara en liten bit kvar att gå. Det är sällan jag mår dåligt nuförtiden, jag vet inte hur det framställs i bloggen men det mesta handlar om saker jag HAR varit med om eller hur jag HAR mått. Nu för tiden mår jag nästan alltid bra, det är bara ibland det spricker. Det är som om allt kommer tillbaka och den smärtan som tar över mig är för kraftfull för att beskrivas. Igår bubblade det över, från ingenstans till allt på samma gång.
Jag drack.
Var jag ute och föll för trycket? Tog jag en öl eller två för att det var gott? Nej. Jag satt ensam hemma och drack tills jag inte längre kunde öppna munnen utan att spy.
Slutade med att kroppen fick ta över smärtan, för första gången på flera månader. Steriliserar alltid bladet, kokar upp vatten och låter den ligga ett tag. I golvet fanns vita skåror, fick använda tandborste för att göra rent.

Bilden jag la upp igår var inte gammal. Varför ljuger jag? För att jag skäms.
Varför lägger jag upp den? Jag minns inte ens varför eller när jag gjorde det.. Att jag lyckades stava rätt är bara det en eloge i sig.
Varför skriver jag det här? För att jag vill. För att det är så här mitt liv ser ut och jag har lovat er att få följa mig.
Jag tror att det som skiljer det jag skriver från många andra är att jag fortfarande är mitt uppe i allt. De flesta som skriver om sånt här har gått vidare och berättar om de hade det och hur de har gått vidare. Jag är inte där än så än så länge får ni helt enkelt hänga med på vägen. Vill ni slippa är det bara att sluta läsa. För det jag skriver om är vissa gånger brutalt och jag vet att jag inte är ensam. I ett samhälle ska man vara lycklig, det är lite tabu det där att må dåligt. Även om ingen kanske säger det högt kastas en stämpel på en. Jag har släppt det där med att skämmas, det är inte uppmärksamhet eller bekräftelse jag vill ha. Det är helt enkelt en uppdatering om hur jag har det och hur jag tar mig vidare. Jag ler och skrattar ofta men än så länge är det lite så här det är.

Kör ett bloggstopp i några dagar, inte så länge. Har tröttnat lite på och skriva så det känns som om jag måste tvinga fram något att skriva om. Lättare när det bara flyger ur en. Så, återkommer strax =)

ledsen för kass uppdatering, har mycket att tänka på. jag är inte okej.