listen to your heart
John blund verkar ha glömt bort mig, som alla andra nätter. Sitter med mammas laptop, lallar med lite till musiken som spelas i bakgrunden. Kanske borde ta en sömntablett och ge mig fan på att somna men tanken gör mig uttråkad, har knappt öppnat ögonen under hela dagen så att ha lite vakentid för mig själv är ganska trevligt. Och som tidigare nämnt är nätterna min favorit, hjärnan går i högvarv och tankarna är klarare.
Vad skönt det är att vara ledig förresten, även då jag klockrent nog blev sjuk samma dag som lovet började så är det i alla fall härligt. Idag hoppade jag för första gången på evigheter ner i badkaret och läste en bok helt för nöjes skull, underbart. Nu ska jag bara njuta fram tills den 10e januari. Bara matteboken som måste öppnas och eventuellt/förhoppningsvis några dagars jobb.
På tal om annat. Livet tar sig framåt, om än sakta men säkert. Ett steg fram, två steg bak. Men upp är jag påväg i alla fall. Det är svårt att släppa saker som hänt men jag vet att jag måste, annars kommer jag fastna här. Jag försöker att inte tänka på vad människor tycker, istället satsar jag på att bli bättre, och visa att jag faktiskt är mer än den där vidriga personen som syns ute i dimman. Började med den nya medicinen igår också, en annan sort av antodepressiva. Fick den utskriven för någon månad eller två men har inte velat börja med den eftersom de varit så mycket i skolan. Är vanligt att man blir väldigt nere de första veckorna och ville inte riskera det med tanke på alla läxor. När jag började med den första medicinen tappade jag all energi och hade inte lust med något och om jag uppfattade det hela rätt är det vanligt att det blir så med denna med. Hur som helst, nu har jag i alla fall börjat och den som lever får se.
Ta hand om er, ta hand om varandra.
Puss o kärlek
